Lycklig
Jag förstår inte hur jag har kunnat lura mig själv så länge. Visst är det så att allt blir vad man gör det till, men det är en sak att kunna säga det och en annan att verkligen leva efter det. Men så är det väl med alla gamla klyschor. Visst låter de bra, men oftast är det inte mer än så.
Nu har jag i alla fall blivit lyckligare än vad jag har varit på många år. Det känns bra. Tänk att jag kunde glömma bort att det finns fina saker. Istället för att gå med sänkt huvud och titta på den fula asfaltsvägen när man är ute och går, så kan man lyfta blicken lite högre och se himmelen, det sagolika ljuset, solen som tränger igenom dimman och tänka att livet faktiskt är värt att leva.
Kommentarer
Trackback